dress up to tumble down

ser inte direkt framemot att jobba på ett jobb jag inte varit på iaf 4 månader.. som jag undvikigt att svara när dem ringer, inte velat veta av detta.. förstår inte hur arbetsmarknaden kan suga så totalt! jag blir ju trött på att bara tänka på de.. men men.. tur att jag faktikst har världens bästa pojke ♥ som inte kräver att jag ska ha ett jobb lr pengar, han har ju de o bryr sig inte om att man inte kommer kunna göra något roligt för jag e dålig.. ibland e han för bra för att va sann! tänk om jag inte hade träffat honom, typ en ångest jag får ibland.. lr tänkt om han tröttnar på mig! han säger att han inte kommer göra de men hallå!! den personen som träffat mig vet att jag inte e charmig, o hyper o pratar i 120 o att de e lite fel på mig! så jag skulle förstå honom om han lämnade mig!

jag vill iaf ha ett jobb i uppsala, så jag slipper massa här hemma, som t.ex att inte sova me nicklas, vet ni hur jobbigt de e o sova själv?! usch och fy! nicklas klagar på att jag sover så mkt hemma hos honom, men här e jag fan glad om de iaf blir lite sömn =/

om jag tänker tillbaka ett år så e jag så otroligt glad att så mkt hände just då, för om de skulle hända nu skulle jag fan inte orka mig igenom de, lr så tänker man bara så för man gått igenom de en gång?! =/